ĂVERSĂTTARE ULRICHA JOHNSON, DIRIGENT JOHAN SIBERG, 2:A DIRIGENT JOSEF RHEDI, REGISSĂR VICTORIA BRATTSTRĂM, KOREOGRAF GUNILLA OLSSON, SCENOGRAFI OCH KOSTYMDESIGN KARIN DAHLSTRĂ, LJUSDESIGN ANNA WEMMERT, LJUDDESIGN WINCENT HĂGBERG, SĂ
NGCOACH MONICA EINARSON SKĂ
DESPELARE ANNICA EDSTAM, MARI LERBERG FOSSUM, KALLE MALMBERG, PETTER ANDERSSON, MATHIAS LITHNER, JOHAN WIKSTRĂM, ALEXANDER LYCKE, SAMI YOUSRI, HANI ARRABI, ALEXSANDER BRANDT, JOHANNA WAHLSTRĂM, MARTIN AHLBERG, CHRISTOFFER HAMBERG, FRIDA HEDENBER, MUSIKER EVA LJUNGBERG, ADRIAN ROACH, MARIA BOLTON, CHARLOTTA SAVANDER, PALOMA PINTO VILORIA, LOU PAQUIN, JOHAN INNAB TIGER, PER WILHELMSSON, MARTIN ISAKSSON, MAGNUS JONSSON, KLAS-HENRIK DJĂRF, YNGVE NORDSTRĂM, MATS OLSSON, KERSTIN JANSSON, JACOB DE VERDIER, GUNNELA NILSSON, STAFFAN SCHEIN, MARIE STIGMER, KATARINA BERGENDAHL HĂGSTA, IGOR VIKTOROVITCH, HĂ
KAN MOLANDER, MARI SĂDERHJELM, ANDERS GERHARDSSON
What is love?
Baby, don't hurt me
Don't hurt me no more
Baby, don't hurt me
Don't hurt me no more
What is love?
Yeah, yeah
I don't know why you're not there
I give you my love, but you don't care
So what is right?
And what is wrong?
Gimme a sign
What is love?
Baby, don't hurt me
Don't hurt me no more
What Is Love?
av Dee Dee Halligan och Junior Torello
Vet ni egentligen hur lĂ„ngt det Ă€r dit? SMS:ade min kompis SkĂ€ggige Skalman som svar pĂ„ mitt meddelande ifall han ville följa med.Â
âHan undrar om vi vet hur lĂ„ngt det Ă€r till Jönköping,â sa jag till Patti-Li Leuk, som satt uppkopplad via Facetime. âTycker han att det Ă€r för lĂ„ngt dit, tror du?â
âJa, det kan han nog tycka,â svarade Patti-Li, som tillfĂ€lligt försvunnit ur bild. Han höll pĂ„ att laga nĂ„got lunchigt, och det smattrade frĂ„n stekpannan i bakgrunden. âDet Ă€r ganska lĂ„ngt.â
âLĂ€ngre Ă€n till Ăland?â
âNej.â
Det Ă€r lĂ€ngre till Ăland, SMS:ade jag tillbaka, och indikerade med detta vĂ„ra Ălandsresor som vi gör en gĂ„ng om Ă„ret.Â
Patti-Li dök upp igen, med en tallrik som han satte ner utom synhĂ„ll. Glufs, glufs, glufs.Â
Men ni ska tillbaka ocksÄ, svarade SkÀggige Skalman.
âHan sĂ€ger att vi ska tillbaka ocksĂ„,â upprepade jag, lite som dom dĂ€r personerna pĂ„ rymdskepp som bara lĂ€ser vad som stĂ„r pĂ„ skĂ€rmen, och lĂ€mnar de verkliga besluten till de mer kompetenta.Â
âVi fixar det,â betryggade Patti-Li, med munnen full av nĂ„gonting stekt.
Vi fixar det, SMS:ade jag.
Lycka till, svarade han.
Det var sĂ„ det kom sej att SkĂ€ggige Skalman inte sĂ„g Stephen Sondheims musikal PASSION.Â
Det började som en bok, Fosca, av Iginio Ugo Tarchetti, en italiensk författare och poet, som varit tvungen att sluta vid armĂ©n pĂ„ grund av dĂ„lig hĂ€lsa. Han föddes 1839, och dog 1869, utfattig, i tuberkulos, 29 Ă„r gammal.Â
Tarchetti tillhörde Scapigliatura-rörelsen, en italiensk konstriktning som skulle kunna översĂ€ttas till den ovĂ„rdade rörelsen, eller den rufsiga rörelsen - en slags bohemer - och den uppstod under Risorgimento, Italiens enande frĂ„n mĂ„nga smĂ„stater till ett enda kungadöme, under kung Victor Emmanuel II av Sardinen. Det hela höll frĂ„n 1861 fram till 1946, dĂ„ man hade en folkomröstning och blev en republik.Â
Visst Ă€r det vĂ€l sĂ„ att det Ă€r ute i landet det hĂ€nder? Eller Ă€r det bara sĂ„ det verkar? Alltid, tycker jag, nĂ€r man sĂ€tter upp nĂ„got intressant sĂ„ Ă€r det nĂ„gon annanstans Ă€n hĂ€r, i Stockholm. Jag vet att jag överdriver, men det kĂ€nns sĂ„. Wermland Opera sĂ€tter upp EN GENTLEMANS HANDBOK I KĂRLEK OCH MORD och PARADE, och pĂ„ Stockholm Stadsteater kör man WEST SIDE STORY och CABARET. Visst, man sĂ€tter upp saker som NEXT TO NORMAL, SWEENEY TODD och A LITTLE NIGHT MUSIC, men du fattar vad jag menar? KINKY BOOTS och TOP HAT, pĂ„ Malmö Opera, CRAZY FOR YOU pĂ„ Göteborgsoperan. HAIR pĂ„ Kulturhuset Stadsteatern. Jag tror att en del av mej ocksĂ„ Ă€r barnsligt missunnsam: varför ska dom fĂ„ göra intressanta saker nĂ€r vi, huvudstaden, mĂ„ste knapra oss igenom stapelvarorna?
Och Ă€rligt talat, det Ă€r bara nĂ€r dom gör intressanta saker lĂ„ngt lĂ„ngt, borta, pĂ„ exotiska platser som Norrland eller SkĂ„ne, som jag blir avundsjuk. NĂ€r man sĂ€tter upp musikaler pĂ„ andra stĂ€llen, som i Norrköping, Jönköping och Karlstad, sĂ€tter jag mej glatt i en lĂ„nad bli och lĂ„ter mej bli körd land och rike runt.Â
1981 blev Tarchettis bok till film, Passione dâAmore, Passion of Love, i regi av italienaren Ettore Scola, som dog i Januari i Ă„r, 84 Ă„r gammal. Filmen vann en Nastro dâArgento, en slags italiensk Oscar, för bĂ€sta manus.
Stephen Sondheim sÄg Scolas film 1983, och fick en slags uppenbarelse:
âI slutet av filmen, sĂ„ bubblade de oskrivna lĂ„tarna i mitt huvud, och jag var sĂ€ker pĂ„ tvĂ„ saker: För det första ville jag göra den till en musikal, problemet var att den inte kunde bli en musikal, inte ens i min icke-traditionella stil, eftersom karaktĂ€rerna var sĂ„ uppförstorade. För det andra ville jag att James Lapine skulle skriva den; Han var romantisk, hade han en kĂ€nsla för olika Ă„rhundraden och olika kulturer, och han var entusiastiskt attraherad av det bisarra.â
FrĂ„n början var det tĂ€nkt att PASSION skulle ingĂ„ i en afton av tvĂ„ enaktare, dĂ€r den andra skulle bygga pĂ„ William Finns Muscle, en musikal om kroppsbyggaren Sam Fussells memoarer.Â
En annan slags passion, kan man tÀnka.
Alltid, nĂ€r vi ska ut och resa, jag och Patti-Li, och vi reser ganska mycket, sĂ„ laddar jag ner en hel drös pdf-filer frĂ„n wikipedia, om vart vi ska, om verket vi ska se, och annat, och för över dom till min padda. Tanken Ă€r att jag ska sitta och lĂ€sa högt för Patti-Li, sĂ„ att han inte somnar vid ratten, eller kĂ€nner att han har det trĂ„kigt. TyvĂ€rr, mĂ„ste jag sĂ€ga, Ă€r det vĂ€ldigt sĂ€llan jag kĂ€nner att jag har lĂ€st allt som jag har laddat ner. Kanske börjar jag lĂ€sa nĂ„got avsnitt hĂ€r och var, men sĂ„ ser vi nĂ„got flimra förbi ute i verkligheten, och sĂ„ mĂ„ste vi prata om det, eller sĂ„ kommer vi att tĂ€nka pĂ„ nĂ„got, och sĂ„ mĂ„ste vi prata om det. Det Ă€r vĂ€ldigt sĂ€llan tyst, och det hĂ€nder aldrig att jag tĂ€nker: varför laddade jag inte ner mer filer frĂ„n Wikipedia?Â
Vad som kan hĂ€nda, och som hĂ€nder ofta, Ă€r att jag tĂ€nker: varför lĂ€ste jag inte igenom de hĂ€r filerna innan vi satta oss i bilen, eller innan vi kom fram till staden vi skulle, eller teatern vi skulle till, eller innan verket vi skulle se hade börjat, dĂ„ hade jag liksom haft en start, istĂ€llet för att i bilen dit, eller nĂ€r vi vĂ€l Ă€r framme, stĂ€lla mej och lĂ€sa.Â
Som nĂ€r vi kommer fram till Linköping, för ett kort lunchstopp, och lite turistande. Jag har laddat ner en pdf-sida om bĂ„de stan och domkyrkan, men vem har tid att börjar lĂ€sa nu?Â
Vi ger oss drygt en och en halv timme i stan, och tiden delas mellan att irra omkring inne i domkyrkan och se hur solen skiner in genom de olikfÀrgade glasfönstren, och mellan att knapra ett varsit wrap pÄ HÀlso Freak, en mycket grön - bÄde bildligt och bokstavligt - restaurang.
PASSION hade premiĂ€r pĂ„ Broadway den nionde Maj 1994, efter 52 förhandsvisningar, pĂ„ Plymouth Theatre, numera, sen 2005: Gerald Schoenfeld Theatre, dĂ€r Stephen Karams tonyvinnande pjĂ€s THE HUMANS nu spelar.Â
Det var hĂ€r som Neil Simon regerade som kung över Broadway under slutet pĂ„ 60-talet, med sina pjĂ€ser THE ODD COUPLE, THE STAR-SPANGLED GIRL, PLAZA SUITE och THE GINGERBREAD LADY. Sen dess har man haft en hel del musikalfloppar, som Frank Wildhorns BONNIE AND CLYDE, Jason Robert Browns THE BRIDGES OF MADISON COUNTY och Duncan Sheiks AMERICAN PSYCHO.Â
Ursprungligen hade man erbjudit Patti Lupone rollen som Fosca, men hon valde att istĂ€llet göra Sunset Boulevard i London, med allt vad det nu skulle innebĂ€raâŠ
FörestĂ€llningen nominerades till 10 Tony Awards, och vann fyra; BĂ€sta Musikal, BĂ€sta Manus, BĂ€sta Musik, och BĂ€sta Kvinnliga Huvudroll till Donna Murphy, som pĂ„ sĂ„ sĂ€tt fick nöja sej med det som Patti inte ville ha.Â
Man fick god kritik, men en utebliven publik, och förestĂ€llningen lades ner redan den sjunde Januari 1995, efter endast 10 mĂ„nader och 280 förestĂ€llningar, vilket gör att den hĂ„ller rekordet för minst antal förestĂ€llningar av en tonyvinnare av BĂ€sta Musikal.Â
Produktionen pĂ„ Spira innebĂ€r skandinavienpremiĂ€r för musikalen.Â
Jönköping, visar det sej, ligger vid VĂ€ttern, i ett nĂ€stan Schweiziskt omrĂ„de. I alla fall kĂ€nns det lite som att komma till en sjö i alperna, nĂ€r man pĂ„ bilvĂ€gen liksom försiktigt glider upp bredvid vattnet, och gör sĂ€llskap in till stan. Detta Ă€r förstĂ„s extra exotiskt om solen Ă€r pĂ„ vĂ€g att gĂ„ ner, som nu. Â
Det Ă€r första gĂ„ngen jag Ă€r pĂ„ Kulturhuset Spira, och jag Ă€r helt klart imponerad. Man kommer in i en enorm, inglasad foajĂ©, flera vĂ„ningar hög, lite som biljettkasseplanet pĂ„ Kulturhuset, men dĂ€r man i Stockholm har utsikt över plattan och Ă
hlens, har man hĂ€r utsikt över Munksjön, och bortom den: Siluetten av Jönköping. Byggnaden stod klart 2011, och har fĂ„tt sitt namn, inte av ordet spira, som i slottsspira, eller spirande som i vĂ€xande eller groende, utan för att byggnadens fasad gĂ„r i en slags spiral runt fasaden, men jag antar att Spiralen lĂ€t för mycket som en galleria, eller ett preventivmedel.Â
I foajén finns en genial utstÀllning som man absolut inte fÄr missa. En Kör av Gamla Skor. Elever frÄn Jönköpings kommuns skolor har tagit en massa gamla skor och skapat ansikten dÀr skons öppning Àr munnen pÄ en sÄngare. Jag kommer aldrig att se pÄ skor - och körsÄngare - pÄ samma sÀtt igen.
Jag vet inte om salongen alltid Ă€r ljussatt som om man vore i en djungel, dĂ€r solljuset liksom filtrerades ner genom blad och grenar, eller om det Ă€r för att kontrastera till den torra, sandiga scenen. Det Ă€r mysigt, i alla fall, och kĂ€nns frĂ€scht. Det Ă€r inte en vĂ€ldigt stor salong, vad gĂ€ller parketten, Ă€ven om den Ă€r större Ă€n mĂ„nga andra stadsteatrar ute i landet, och man har tre stora balkonger.Â
Det hela börjar i Italien 1863. I Nordamerika pÄgÄr inbördeskriget, och i Borta Med VindenÀr detta Äret dÄ Rhett Butler bjuder 150 dollar för att fÄ dansa med den svartklÀdda Ànkan Scarlett. I Sverige inviger man Berns Salonger och Skandinaviska Banken, kvinnor fÄr börja arbeta inom post och telegrafi, och Alfred Nobel uppfinner dynamiten.
 I Italien hĂ„ller man pĂ„ med Risorgimento, och i Milano, en stad som bara fyra Ă„r tidigare frigjort sej frĂ„n Ăsterrike, fĂ„r Giorgio, en militĂ€rkapten som har ett hemligt förhĂ„llande med den olyckligt gifta, vackra, Clara, ett brev om att han har förflyttats till en lantlig militĂ€r utpost. DĂ€r trĂ€ffar han sin överstes kusin, Fosca, en sjuklig, neurotisk och oattraktiv kvinna. Fosca förĂ€lskar sej i honom. Han, med tiden, kommer att avsky henne.Â
Det intressant Ă€r hur det kommer sej att han sen börjar Ă€lska henne.Â
Det Ă€r en vacker uppsĂ€ttning. Meterhöga staplar av sandsĂ€ckar omringar spelrummet, dĂ€r ett svart piano stĂ„r inklĂ€mt vid fonden. Scenbreda fransridĂ„er glider över scenen, som draperier av regn. Golvet Ă€r ljust, sandfĂ€rgat, torrt.Â
Kostymerna Ă€r vackre, enkla, opatinerade. Kanske Ă€r man nĂ„got övertydligt nĂ€r det gĂ€ller fĂ€rgen pĂ„ damernas klĂ€nningar. Clara gĂ„r frĂ„n passionsröd till grĂ„tt, och Fosca reser det andra hĂ„llet. Kanske hade det varit intressant om Clara vore lite mer uppklĂ€dd, utstyrd, eftersom hennes roll mest bestĂ„r av att hon kommer in som ett slags levande brev, och det vore intressant att se hur hon förde med sej nĂ„got av den den sofistikerade storstaden, men hennes kostym representerar det utrymme hon fĂ„tt i historien; den kommer lite i andra hand.Â
Det svÄra med PASSION Àr, tycker jag, att den funkar som ett teoretiskt experiment - vad hÀnder om nÄgon Àlskar nÄgon sÄ mycket att den Àlskade börjar Àlska tillbaka? - men i praktiken Àr det svÄrt att fÄ det att kÀnnas övertygande. Varför börjar Gorgio Àlska Clara? Vad finns dÀr att Àlska?
Redan vid uruppförandet hade man problem med Foscas roll: Eller, problem: publiken hatade henne. Man skrattade nĂ€r hon fick sina anfall, och nĂ„gon till och med skrek Die, Fosca, die! under en förestĂ€llning.Â
1996 gjorde man en filmatisering av förestĂ€llningen, som senare kom pĂ„ en DVD, som jag köpte. Och jag kĂ€nde lite samma sak: Dö, Fosca, dö! NĂ€r Giorgio slutligen ger efter, kĂ€nns det som om han ger upp, som om han gĂ„r över till den andra sidan, lĂ„ter vampyren bita honom, som om han liksom inte orkar kĂ€mpa emot lĂ€ngre.Â
Som om Michael Douglas i Fatal Attraction plötsligt skulle falla för den kaninkokande Glenn Close.Â
NÀr jag var liten gick det en brittisk serie pÄ teven i Ätta sÀsonger och 91 avsnitt: Onedinlinjen, om en sur gubbe som gifte sej med en oattraktiv kvinna han inte Àlskade, för att komma Ät hennes pappas pengar, och rederi. NÀr hon sen dog, i slutet av första sÀsongen, insÄg han att han Àlskade henne, inte för att hon var vacker, utan för att hon var god. Den typen av kÀrlek förstÄr jag, den har jag upplevt sjÀlv, nÀr NÄgon plötsligt blir Den Ende.
Men hĂ€r, som i originalet, har man medvetet valt att inte med tiden göra Fosca mer Ă€lskvĂ€rd. Vi förstĂ„r hennes historia, och kĂ€nner medlidande, men inte mer Ă€n sĂ„. Vi hittar inget hos henne att Ă€lska, och förstĂ„r inte vad som hĂ€nder nĂ€r Giorgio plötsligt gör det.Â
Det kĂ€nns lite som om man har varit tvunget att gĂ„ pĂ„ toaletten mitt i förestĂ€llningen, och nĂ€r man kommer tillbaka har man missat den dĂ€r scenen eller sĂ„ngen, dĂ€r allt vĂ€nder. VĂ€ndpunkten med stort V. Plötsligt har allt bara förĂ€ndrats, och jag förstĂ„r inte varför, eller hur: Georgio Ă€lskar plötsligt den avskydda Fosca. Och det intressanta Ă€r inte att han gör det, utan varför, och varken hĂ€r, eller i den filmade broadwayversionen, fĂ„r jag ett svar. Han bara gör det.Â
Och det blir lite som om man vill sÀga: alla kvinnor förtjÀnar att bli Àlskade av mannen dom Àlskar, och sen har man ingen riktig plan pÄ hur det ska gÄ till. Giorgio liksom tvingas, av berÀttelsen, att Àlska Fosca. Han skaÀlska henne, det Àr det det handlar om, alltsÄ mÄste skÄdespelaren hitta en lösning, för i manuset finns inget.
Kanske Àr det för att förutsÀttningen Àr felformulerad. Ofta brukar sÄna hÀr teaterpremisser ha ett frÄgetecken efter sej, som i: kan man Àlska nÄgon sÄ mycket att den Àlskade börjar Àlska tillbaka? HÀr har man liksom redan svarat ja, och nu mÄste regissör och skÄdespelare bevisa tesen.
Denna Fosca Ă€r mindre jobbig, mindre ful, mindre motbjudande. Det Ă€r lite oförstĂ„eligt att mĂ€nnen i lĂ€gret inte fĂ„tt upp ögonen för henne. Det motbjudande ligger mest i att hon Ă€r jobbig, att hon Ă€r pĂ„, att hon Ă€r för mycket.Â
Jag sitter och funderar pĂ„ om hon Ă€r en annan sorts Fosca, om hon verkligen Ă€lskar Giorgio, eller om hon har gett sej pĂ„ att hon ska ha honom. Jag hade en bekant, Calle Ballique, som hade nĂ„gra nĂ„got psykopatiska drag, och som hela tiden gick över grĂ€nser, för att sen be om ursĂ€kt, krĂ€lande i stoftet, som en hund. Man förlĂ„t honom, gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng, tills man insĂ„g att det var det han gick igĂ„ng pĂ„, att vinna tillbaka ens förtroende, att bli förlĂ„ten, och det var nĂ„got oförlĂ„tligt.Â
Den hĂ€r Fosca kĂ€nns lite sĂ„. Lite mer berĂ€knande, lite mer frisk, inte alls fullt sĂ„ neurotisk.Â
Kommer du ihĂ„g Den Franske Löjtnantens Kvinna, Meryl Streepfilmen, inte boken, om kvinnan som hittar pĂ„ ett skamfyllt förflutet, och medvetet stĂ€ller sej utanför samhĂ€llet? Ăr detta denna Fosca?
I regin upplever jag det som om man snarare försökt dölja, pacificera, Ă€n röra upp och gröta runt. Det blir lite trevligt, ibland. Som om, ifall man hade spelat VEM ĂR RĂDD FĂR VIRGINIA WOOLF?, ingen hade druckit fullt sĂ„ mycket, varit fullt sĂ„ utlĂ€mnande, fullt sĂ„ elak, svurit fullt sĂ„ mycket, utan man hade varit mera sams.
Ăppningsscenen, mellan Giorgio och Clara, den gifta kvinnan, ska utspela sej efter ett passionerat tumlande i sĂ€nghalmen, men kĂ€nns inte alls erotiskt, utan mer som scenerier. Koreografi. Detta Ă€r inte en man och en kvinna som kommer ner frĂ„n Mount Orgasmus. Man tar pĂ„ varandra som tvĂ„ skĂ„despelare som gett varandra tillstĂ„nd till fysiskt kontakt:
âJag kommer att lĂ€gga min hand hĂ€r, hĂ€r och hĂ€r, Ă€r det okej?â
âDet Ă€r okej.â
Det hade nĂ€stan varit mer talande om dom inte tagit pĂ„ varandra alls, men om kĂ€nslan varit dĂ€r.Â
Jag menar inte att starta nĂ„gra rykten, men jag sitter faktiskt och fundera pĂ„ om aktörerna privat, i hemlighet, var ett par, och försökte dölja detta pĂ„ scenen, genom att agera âsĂ€kertâ.
Vissa gĂ„nger kĂ€nns det ocksĂ„ som om man inte handlar organsikt, och det kan ha att göra med att man Ă€r stressad av musiken, att vissa saker mĂ„ste sĂ€gas pĂ„ vissa stĂ€llen, för att följa partituret, jag vet inte, men tvĂ„ tillfĂ€llen som kĂ€ndes âregisseradeâ var till exempel i denna första scen nĂ€r Giorgio sĂ€ger till Clara att hon inte ska se sĂ„ ledsen ut: men det vore omöjligt för honom att se, eftersom hon stĂ„r med sin rygg mot honom.Â
Innan dess har hon mĂ€rkt pĂ„ honom att nĂ„got Ă€r fel, och frĂ„gat honom vad det Ă€r, och hon Ă€r - kĂ€nslomĂ€ssigt - i och med frĂ„gan - redan medveten om svaret. Det hade varit mer effektivt, aktören hade haft mer att spela, om hon först, nĂ€r hon stĂ€llt frĂ„gan, varit positiv, som om det gĂ€llde nĂ„got vardagligt, som att han glömt sin promenadkĂ€pp, eller tappat bort sin bok, för dĂ„ hade hon - nĂ€r hon fĂ„tt veta att han ska förflyttas - haft mer att spela pĂ„.Â
Det kÀnns ocksÄ forcerat i andra akten, nÀr Fosca fÄr veta att Giorgio ska förflyttas: hon har knappt tid att ta in informationen innan hon - inför alla, och pÄ sÄ sÀtt avslöjas sitt kÀrlek - kastar sej om hans hals. Som publik hade man velat vara med pÄ den lilla resan. Nu Àr det lite som:
âPĂ„ tvĂ„ taktslag dĂ€refter kastar du dej om hans hals.â
I andra akten hĂ€nder ocksĂ„ nĂ„got som gjorde mej konfunderad, eftersom jag inte förstod om det var en översikt, eller ett medvetet val:Â
I Shakespeares dramer, och hos dom gamla grekerna, kommer folk ofta in och berĂ€ttar vad som har hĂ€nt, istĂ€llet för att iscensĂ€tta stora hĂ€ndelser. Detta Ă€r kanske inte ett vĂ€ldigt dramatiskt sĂ€tt att berĂ€tta, dĂ„ den verkliga dramatiken handlar om hur berĂ€ttaren upplever det hela. Men i vissa verk finns det bakgrundsfakta som mĂ„ste berĂ€ttas, och speciellt inom musikteater kan sĂ„na mellanspel bli ganska lĂ„nga. I en film, till exempel, skulle man lösa det men nĂ„gon slags flashback.Â
SĂ„ har man till exempel löst mrs. Lovetts berĂ€ttelse i SWEENEY TODD, dĂ€r avslöjar vad om hĂ€nde med hans fru: man lĂ„ter aktörer komma in och illustrera hĂ€ndelsförloppet, sĂ„ att vi liksom ser hur Sweeney förestĂ€ller sej det hela.Â
I den filmade versionen av musikalen PASSION har man anvÀnt sej av samma grepp nÀr Foscars kusin, överste Ricci, ska berÀtta Foscas bakgrundshistoria om hur mannen hon gifte sej med som ung bedrog henne, spenderade hennes pengar och sen lÀmnade henne, och detta Àr anledningen till att hon hÀr sjuk: man lÄter andra soldater agera maken, och hennes far, och kvinnor som tidigare agerat pigor och hemhjÀlp fÄr förestÀlla Foscas makes Àlskarinna, och hennes mor.
I den scenen sjunger kvinnorna bland annat:Â
ĂLSKARINNAN:Â
As long as you're a man/Youâre what the world will make of you.
ĂLSKARINNAN OCH FOSCAS MAMMA:Â
Whereas if you're a woman/ Youâre only what it sees.
ĂVERSTEN, FOSCAS FAR OCH FOSCAS MAKE, GREVE LUDOVIC:Â
A woman is a flower whose purpose is to please.
ALLA:
Beauty is power, longing a disease..
HĂ€r, i Jönköping, gĂ„r man en annan vĂ€g: I flasbackscenen har man ocksĂ„ valt att inte illustrera förloppet, eller lĂ„ta skĂ„despelare agera rollerna, man lĂ„ter bara sĂ„ngare sjunga partierna, rakt upp och ner. Lite trĂ„kigt, kanske, men det Ă€r ett konstnĂ€rligt val.Â
Och av nĂ„gon anledning har man valt bort de kvinnliga tjĂ€narna, som roller, kanske för att understryka hur mĂ€nnen i lĂ€gret - trots att det saknas nĂ„gon som helst kvinnlig fĂ€gring - Ă€ndĂ„ inte ser Fosca som ett amoröst eller sexuellt objekt. Men eftersom det behövs kvinnliga röster i körpartier sĂ„ har man valt att lĂ„ta dessa sĂ„ngare bĂ€ra mansklĂ€der. Man ser klart och tydligt att de Ă€r kvinnor - man har inte satt pĂ„ dem mustascher och försökt göra dragkings av dom - men dom ska förestĂ€lla mĂ€n.Â
Men det blir lite knepigit, för mej, nĂ€r kvinnor, i mansklĂ€der, sjunger:Â
As long as you're a man/Youâre what the world will make of you.
Whereas if you're a woman/ Youâre only what it sees.
Ăr det ett grepp eller ett misstag, en blunder, en miss? Om det Ă€r ett medvetet val vet jag inte vad dom vill sĂ€ga, och om det Ă€r ett fadĂ€s sĂ„ sĂ€ger det en hel del.Â
Det Àr kaxigt, och beundransvÀrt, att sÀtta upp detta verk, och jag Àr redan nyfiken pÄ vad man ska göra hÀrnÀst. Jag skulle Àlska om man fortsatte pÄ Sondheim-temat, med dom lite mer lÀttillgÀngliga A LITTLE NIGHT MUSIC, INTO THE WOODS eller COMPANY, eller om man svÀngde in pÄ William Finn och gjorde A NEW BRAIN, eller FALSETTOS? Man kanske till och med skulle ta sej en titt pÄ hans MUSCLE, den dÀr musikalen som skulle vara den andra delen av PASSION, frÄn början
Eller, vad sĂ€gs om ORDINARY DAYS, av Adam Gwon, du vet, den med Iâll Be There?
Jag skulle sĂ€tta mej i en bil och lĂ„ta mej bli körd till Jönköping, för vilken som helst av dom.Â
Min smak Ă€r ganska grov: Socker, salt och ketchup, liksom, medan min kompis Patti-Li Leuk Ă€r mer av en finsmakare, mer muskot, dill och fĂ€nkĂ„lsfrön. Denna liknelse gĂ€ller förstĂ„s inte mat, utan musik. Han hör pĂ„ ett helt annat sĂ€tt Ă€n vad jag gör. Â
Men till och med jag blir förförd av Jönköpings sinfonietta. Det gĂ„r liksom inte att vĂ€rja sej. Jag lyfts upp, skakas om, som en tecknad Pocahontas, flĂ€ngande i The Colors of the Wind. Ăven om jag intellektuellt ibland inte Ă€r förförd, Ă€r jag ofta kĂ€nslomĂ€ssigt omskakad, undermedvetet.
SkĂ„despelarna lĂ€mnar heller inget övrigt att önska, och jag önskar att man hade vridit mer ur dom. Kalle Malmberg Ă€r en sĂ„n dĂ€r aktör, jag antar att det Ă€r en ny generation, som vĂ„gar lĂ„ta sej utsĂ€ttas, kĂ€nna, lĂ€mna ut. Som inte garderar och vĂ€rjer sej. Som inte förefaller att vara beredd pĂ„ vad det Ă€r han ska spela, utan som kĂ€nns lika överraskad som vi, publiken.Â
Jag sitter faktiskt lite stockholmssnobbigt och undrar vad en man som han gör i Jönköping, om han liksom kastar bort sin karriĂ€r ute i provinsen, tills jag inser:Â
Det Àr ute i landet det hÀnder.
Tacksamt,
Joakim Clifton Bergman
Vanlig biljett 375:- Hittills har scenkonsten 2016 kostat mej 5929:-
Du vet vÀl -
- och pÄ  Snapchat heter jag CliftonBergman
Dessutom vill jag tack Mrs. Parker of the Algonquin för korrekturlÀsning och feedback.
Om du gillade det hĂ€r kanske du gillar:Â
MARATONDANSEN pĂ„ Kulturhuset Stadsteatern:Â
"Och hĂ€r Ă€r vad jag menar med att kassakvinnan gjorde precis rĂ€tt: Det hade varit vĂ€ldigt lĂ€tt att ta mitt aggressiva, desperata, irriterade humör och bara spegla det: att anta en snipig attityd och klart och tydligt visa att hon bara var dĂ€r för att sĂ€lja biljetter, inte lyssna pĂ„ mitt gnĂ€llande, och att hon inte var ansvarig för biljettautomaten.Â
Men hon agerade precis som hon gÄtt en kurs i krishantering: hon lyssnade pÄ mitt klagande, tog in, höll med, beklagade, och sÄlde mej en biljett."
THE PHANTOM OF THE OPERA, pÄ Cirkus:
"Jag satt pĂ„ allvar och funderade pĂ„ vad man skulle göra med scenografin nĂ€r den hĂ€r förestĂ€llningen lades ner. Och vad jag i sĂ„na fall skulle försöka fĂ„ med mej hem, om det nu visade sej att allt hamnade i containers, pĂ„ vĂ€g till tippen.Â
Det sÄg ut som om den dÀr förgyllda skulpturen av lyckliga, halvnakna damer som smektes av muskulösa, maskbÀrande herrar, som hÀngde högst upp i mitten av prosceniet, precis skulle kunna passa in i mitt vardagsrum. Om jag slÀngde ut antingen bokhyllorna eller teak-sideboardet."
BULLETS OVER BROADWAY pÄ Göta Lejon:
NĂ€r jag hörde att Göta Lejon skulle sĂ€tta upp musikalen BULLETS OVER BROADWAY, tĂ€nkte jag:Â
âVa? Det kommer aldrig att funka!â
NĂ€r jag sen hörde att den skulle regisseras av Emma Bucht, tĂ€nkte jag, igen:Â
âVa? Det kommer aldrig att funka!â
Och nÀr jag hörde att Johan Rheborg skulle spela den steppande gangstern, mumlade jag, för mej sjÀlv:
âHan? Steppa? Det kommer aldrig att funka!â
Men det var nÀr jag hörde att Helen Sjöholm skulle spela Diane Wiests roll, som teaterdivan Helen Sinclair, som jag sa, högt och tydligt:
âJag Ă€lskar mĂ€nskan, men det hĂ€r, det kommer aldrig att funka!â
Sen sÄg jag förestÀllningen, och Àndrade mej.
